Idag är jag tuff.
Mot intresserade och mot mig själv.
Jag beger mig strax ut på en pw och sen hoppas jag på en timme på gymmet.

Jag gamblar mig fram, rasar jag så gör jag det. Annars hjälper jag till, hjälper kroppen alltså.

Så vad var det vi var?
Jo en pw runt sjöstan. Jag packar ner beben.

Hej

Ute strålar solen hörni!
Det känns skönt i själen. Balsam för en trött och känslig själ.

Blev ännu en vaken natt. Bebisen var fortsatt missnöjd och täppt i näsan.
Egentligen var det Mathias natt och jag hade sett framemot ngra timmars sömn men så blev det inte.
Mathias sov (suck) nämligen genom diverse jämmer och täppta näsor.

Jag klev upp och jag lovar er att bitterheten över att inte få sova var utom denna värld.
03:20-07:00 sov vi i 20 minutersintervaller.

Så när Mathias äntligen kom upp så var jag redo för min grav.
Strax innan tappade jag ett glas i golvet och kände verkligen att jag saknade kontroll över kropp och lemmar.

Jag fick sova tre timmar. Trots att de borrade och ringde på dörren var jag helt däckad.

Men Mathias är pigg (!!!) och den stora plutten likaså.
Efter min enorma kaffekopp är jag en bra bit på vägen.

Att "vila" från träningen är inget jag föredrar att göra. Försöker däremot ändra mina pass så att muskelgrupperna får vila.
Idag tog jag däremot ett beslut att avstå från träningen. Dels för att barnen var sjuka men också för att jag knappt sovit under natten.
Att vara trött (läs:mer än vanligt trött) gör mig svagare och det är ngt att ta hänsyn till.

Jag hoppas på att får göra come back imorgon.

Jag har börjat med ngt som heter Strong Lifts och jisses vad stark jag är. Och jag ökar brutalt snabbt i andra muskelgrupper också.

Glädjen är enorm.

Storhjärtat har varit hostig i helgen men det har vi liksom inte lagt så mkt energi på då han varit pigg.
I natt vaknade bebisen och var helt täppt i näsan och väldigt missnöjd.
Så höll det på, 20 min sömning sen total haveri av att han inte kunde andas.
Till slut satte vi oss i soffan och "sov" till och från.
Storebror fick också vara hemma. Lite fail då han egentligen är väldigt pigg (läs: uttråkad).
Bebisen har kämpat på...
Jag gick en promenad, blir lycklig över värmen i luften. Älskar det tropiska.
Bebisen var vaken men inte så missnöjd.

Vi har hunnit tvätta också. Ni kan kalla mig effektiv!

Jag är trött, tror ni märker det i texten.
Det blir väl bättre?

Upplägget var ju att dagen skulle bli lika härlig som igår och för all del, visst var det härligt!
Solen sken, jag fick tid med storhjärtat, träning hanns med men sen hände ngt...

Barnet (den äldsta) som sovit alldeles för dåligt ballade ur när han skulle hem från kompisen.
Miss i kommunikationen vuxna emellan, blandat med extrem trötthet skapade en ledsam historia som fick avsluta kvällen.
Barnet som blev besviken, arg, ledsen, oförstådd och tröstlös delade ut diverse hårda ord som träffade mig rakt i hjärtat och fick mig att vackla.
Vi pratade ut och mina tårar rann i tysthet när jag och barnet kramades. Länge länge.

Dessa ord gör så ont. Och jag längtar efter att göra rätt, säga rätt och vara rätt.
Mitt älskade barn...

Även nör vi är ledsna på varandra berättar jag för honom att vi älskar honom och den han är. Det som gör oss ledsna är det han säger.
Jag säger att jag aldrig kommer lämna honom oavsett vad och jag kommer alltid älska att vara hans mamma.

Nu är denna storm över och vi vuxna har pratat igenom och kommit med nya förslag på strategier.
70% kärlek och 30% gränser och tydlighet. Vi testar


Håll tummarna!

Härlig dag igår!
Vackert väder, härligt sällskap och en massa Mys att se framemot.
Vi drog iväg på brunch på Jimmys och det var helt okej.
Bebisen sov nästan hela brunchen vilket gav mig ro att äta :)

Sen gick vi hem och packade en picknickväska för att sedan gå till bryggorna och mysa lite mer i solen.
GÖTT

Bästa jag kom även iväg till gymmet för lite triceps och intervaller.
Sedan väntade kvällstid med härlig familj och vänner.
Så härlig dag med allt det man behöver.

Nu kör vi en lika mysig söndag.
Även om femåringen är dödstrött!

Hello lovers in love (or not)
Jag vet ju att man inte ska vara missunnsam. Man skall icke vara avundsjuk på sin nästa osv... Men jag blir fan hulkengrön av avund när det kommer till rippade brudar på gymmet. Fy fan!!!!!
Hatar känslan.

OBS!!!
Det gäller inte alla brudar, långt ifrån.
Jag har bara kärlek för systrar som kommer till gymmet och sliter och svettas MEN när det trippar in en modellsmal tjej på gymmet och lyckas på en kvart få rippade armar och mage (pga att de i grunden är smala) gör mig knäpp.
Som pricken över stora I:et har de fött barn och/eller kan äta va fan som helst.
Då vill Jag vill äta upp och spotta ut mig själv.
JAG VILL HA EN RIPPAD KROPP och kunna äta vad jag vill.

Äh vilken äcklig känsla men så är det.
Kul för er tjejer som lyckas med att träna ngra månader, äta kakor till frulle, föda barn och ändå få magrutor... Happy fucking life! Jag vill vara er.

Tack för mig!

Okej...

Jag är asklumpig. Two left feet, noll koll på händer och fötter.
Bara denna vecka har jag gjort så många missar;

Stöta till en kaffekopp så att ca två dl kaffe hamnade på min persiska matta.

Tappat x antal saker i golvet.

Spillt kaffe/vatten/saft överallt.

Och nu sist klev jag sönder fönsterblecket. Jag orkar inte med mig själv och jag får sjukt dåligt samvete :(

Har iaf rena fönster nu. Det är alltid ngt.
Ska ta min pirat hör till bibblan innan han vänder uppochner på hemmet.

Ha en härlig fredag