Jag är i en fas där jag skulle behöva ventilera med ngn. Ngn professionell människa som lyssnar utan att veta mer än det jag berättar och hjälper mig att hitta fram.
Jag behöver kanske inte stöd med jag skulle behöva hitta verktygen till min egen stödfunktion.
Men i detta nu får havet rycka in. Har tagit mig dit två mornar på mina promenader och jag kan inte annat än att känna lugnet.
Doften, känslan, värmen, vågornas skvalp, det glittriga och oemotståndliga vattnet. Allt det ger mig ork. Ork att förstå och härbärgera detta nu i livet. Andas och komma bort från tankarna.
Så otroligt härligt! Det må vara dyrt med havet som terapeut men helt klart värt.

Livet har nyanser av färger...starka och intensiva, utmattade och disiga. I sin helhet brukar var och en av oss anpassa våra färger och nyanser till våra liv. Vi lever dem, lär oss av den och utvecklar våra färgregister.
Färgerna är en del av oss... De är inte oss. De avgör inte vilken lott i livet vi bör ha. Iaf inte för de allra flesta av oss.
Jag blir förtvivlad över den fientlighet vårt samhälle utvecklat.
Jag vill minnas ngt annat än att människor förslavas, utvisas, mördas och förtrycks pga sina färger och sin tillhörighet.
Jag vet inte hur rättvisa ska skipas men jag vet att allt hat tar ut sin rätt. Jag vet också att hat drabbar alla...oavsett vilket sida du står på.

Jag drömmer om solidaritet och människor som sida vid sida skapar en rättvis värld för alla människor.
Jag drömmer om en värld där ingen vet vad hat och rasism är.