Jag kräks på moraliserande gubbar och tanter som själva sitter med skägget (yes, i klimakteriet får vissa tanter också skägg) långt ner i brevlådan utan att vilja kännas vid.

Såhär är det:
Världen är uppochner, svar ja!
Men den oro och otrygghet som sprids är en liten andel människor ansvariga för.
Rasister, smygrasister, wanna be rasister och missnöjda människor med noll kunskap om omvärlden eller två tunnelbanestationer bort.

Motståndskraften står inte för hat, bränder av flyktingförläggningar, skolmassaker och diverse hatbrott.
Motståndet är ett det som kallas "hoppet om framtiden". Alltså de människor som tar avstånd från allt vad rasism innebär och tar debatten. De som omvärderar sina umgängeskretsar när "vännerna" visar sina rätta politiska färger.
För övrigt kan jag inte ens förstå hur en skulle välja att vara vän med ngn som har en rutten människosyn till att börja med.
Men om en nu gjort missen och/eller så har vännen gått och konverterat till KKK utan att en nu märkt det så har en all rätt att be människan fara och flyga.
Om du förstås inte är en sån som även fortsätter vara vän med folk när de erkänner att de tänder på barn/djur eller att de drömmer om att styckmörda ngn. Ja, ni vet annat smått och gott som likt rasism också går under OLAGLIGT eller Olämpligt eller rent av oönskat beteende.

Nåväl, om du nu är en sån som förbiser allt för att din vän är så viktigt. Fine! Men kom inte och gör skillnad på skit och bajs.

Vi som tar avstånd är hjältar i kampen mot rasism, marginalisering och strukturer som tvingar människor till utanförskap.
Nolltolerans. Punkt!

Om ngn ojar sig över att andra tar bort ngn ur sin krets pga illaluktande åsikter; be dem knipa igen, ge dem en örfil (en mental en) och gå därifrån!

I Sverige behövs idag varma, modiga, rakryggade och kärleksfulla människor och dessa människor förtjänar INTE ngn som säger åt dem att de gör fel när de väljer bort skit.

Nope!

Lev väl och värdigt mina kära

Dagarna går i ett. Jag levererar det som förväntas och resten av tiden försöker jag fylla mina barn med kärlek och närvaro.
Jobbet, rutiner, vardagslunk och allt därimellan.

Just det där, därimellan...
Emellan allt detta stannar jag upp i ngra nanosekunder och tänker för det som berör.

Döden.
Tankarna är där, parrarellt med den rådande världsbilden.
Jag tvingar mig att se och ta del av misären. Jag skakar liv i mig själv för att se hatet men också kärleken.
Människor förlorar kampen mot det onda dagligen. Krig, flykt, sjukdomar...
Döden lurar oss inte, det är livet som gör det. Lurar oss att tro på vår odödlighet.
Vi håller räkningen, i ören och kronor vad människoliv kostar.
Vi fördömer människors värde i hopp om att själva "förbli" värdefulla.

Jag har börjat se mig över axeln. Misstänksamheten är ett inneboende läger sen en kort tid tillbaka.
Jag ser mig själv och mina värdefulla som potentiella måltavlor för hat och kräkningar. Jag har alltid en plan för hur jag ska skydda mina barn, på gatan, i tunnelbanan, i affären...

Jag kommer tillbaka, till den punkt där jag känner av tryggheten så pass att jag slipper tvivla på den.

Natten till fredag spydde beben. Massor. Typ på allt.
Jag fick vab:a eftersom Mathias hade en inbokad helg i götet.
Ordnade med ngra ärenden och körde ett pass på utegymmet innan jag hämtade hem storis.
Vi gjorde inte mkt utöver att tvätta hela kvällen lång.
Idag har vi däremot varit inne hela dagen. Dels för att det var urdåligt men också för att beben har bajsat ner dig var 5e minut.
Sån frustration att inte kunna göra ngt.
Imorgon blir det bättre får vi hoppas. Jag är helt slut. Så ikväll lägger vi oss tidigt tidigt.

God nattis på er alla

trots alla lärdomar som kommit av våra kollisioner dessa dagar har det varit ljuvligt att vara ledig några dagar med mina juveler.
Att ha tiden och att få tillfälle att vila ut.
Vi har hunnit med ngra utflykter, mysig kväll med vår storis och idag hade vi egentid med varsin diamant.
Jag och mini åkte massor av tåg och hälsade på syster medan storis och Mathias var på Gamex mässan.

Imorgon börjar en ny och mkt hektisk vecka. Det blir fint även om jag kommer sakna ihjäl mig efter mina gullungar.

Hörni, ta hand om varandra och ha en fin måndag!