Idag gick storis på dagis för första gången på två veckor.
Kändes tomt och lite ensamt utan min stora baby.
Jag och plutten gick och la oss en stund. Sedan iväg till sickla och en lunch med pappan.

Vi åt på systrarna Voltaire, god vegetarisk sallad. Endast raw!
Härligt att kunna hänga med sin älskade bara sådär.

Åkte hem och medan beben sov gjorde jag iordning Lisas present. Fixade mig för baby shower:N och sedan fort iväg när Mathias kom hem
Känns så jobbigt att inte få hänga med familjen men jag tar igen det imorgon.

Lisas shower blev lyckad med god mat, härligt prat, lekar och skratt!

Testa blöjan. Här fick vi gissa vilket innehåll blöjan hade.
Choklad i alla så en fick smaka sig fram men jag avstod då jag inte käkar socker men litade på mitt doft sinne.

Vann gjorde fia!

Nu säger jag gonatt!

Har varit helt slut även idag. Hosta, huvudvärk och shit on going kan man säga.
Fick tummen ur till sist och började packa ihop oss för att åka.
Det gick relativt smidigt och vi var hemma vid 19.
Fick i beben lite gröt och den stora festade på nuggets från Max.
Och hopp i säng för mina små knattar.

Jag hade ett smärtsamt/lyhört/kärleksfullt samtal med min mamma idag.
Vi pratade om förväntningar, om att vara i nuet, om att älska och sakna gränslöst, om utanförskap och ambitioner. Om längtan efter att vara nära varandra i livets gråa vardag.
Vi konstaterade att vi inte ville släppa in saknaden efter den andra då vi riskerar att bli galna.
Jag insåg att jag inte kan skydda min mamma från det som skadar henne och det är människor som påminner henne om att hon är gäst i detta förbannade land hon tjänat sedan start.
Jag avskyr människors okänslighet som de gärna lindar in i nyfikenhet.
Jag skulle kunna kränka en människas existens om den framkallat känsla av utanförskap för ngn annan.
Säg inte att du är nyfiken om du inte vet vad din nyfikenhet skapar i andra.
Fråga inte efter mitt "hemland" om jag inte får referera till ditt släktträd 100 år bak i tiden och be dig berätta ngt om ditt "hemland".
Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om "var jag kommer ifrån".
Jag har svarat: Sverige, mammas mage, Japan, Sverige osv men konstigt nog godtas inget.
Men skillnaden mellan mig och min mor är att jag ser världen som min.
Sverige är mitt.
Min mamma ser det som att hon måste jobba hårdare än ngn annan för att vara en värdig medborgare.
Jävla skit värld som gör oss främmande för varandra.

En helt vanlig dag i mitt känsloregister.

Placera ingen i ett fack. Inte ens i flera. Låt människor förbli och utvecklas utifrån det som är självförverkligande för var och en.
Låt oss inte vara nyfikna om vi inte kan vara förstående och ödmjuka.
Vi är inte vårt ursprung, vår födelseort definierar inte oss, vårt kön är inte avgörande för vad vi kan tänkas vara, vem vi väljer att älska eller älska med spelar ingen roll för hur vi kan vara med och förändra världen.
Ge mig inte ett alternativ utan ge mig tusen och tusen därtill.

Mamma,
Du är min drottning. Du är min kompass i livet. Du ger mig styrka och skänker mig tröst. Du gav liv till mig och har burit mig sedan dess.
Du lyssnar på mina önskningar, mina krav, mina ursäkter, min vilja att upptäcka mig själv. Du dömer aldrig mig, inte heller mina handlingar.
Du lär mig att vara ödmjuk, klok, respektfull, förlåtande och kärleksfull.
Du är min värld, mitt universum och för dig skulle jag göra allt.

Efter en vecka med halsont slog det ut.
Influensa, ögoninflammation och allt skit däremellan.
Har liksom bara blivit sämre under veckan.
I torsdags började min röst försvinna och nu låter jag mest som en säl.
Har åkt upp till akuten här i Eksjö men fått det bekräftat att det är virus. Men fick antibiotika för ögonen iaf. Har haft infektion i ögat x antal dagar nu.

Livet är rätt så jobbigt just nu.
Hatar när kroppen blir såhär svag. Jag vill vara frisk och ha ork.
Jag vill så mkt.

Har haft en innedag utan måsten.
Bara vilat och gjort det jag orkat.