Återkoppling från båtklubben imorse och vi bestämde oss för att släppa iväg kärleksbarnet igen.
Jag stressade ner till tvättstugan och sen till gymmet.
Där körde jag mitt favvopass, at the moment, ben.
Sedan stress hem igen för att mata beben innan jag skulle till kiropraktorn.
Det gick super, hon var professionell och mycket duktig. Känner även att det outhärdliga känns lite bättre bara efter idag.

Somnade i sängen när Mathias kom hem och tog barnen. Så skönt!!!
Sedan har vi mumsat mat och hängt.

Jag längtar just nu efter att det ska vara onsdag 1/10 och jag ska trycka i mig så mkt gott.
Vi firar min papi i Falun i helgen men jag får nöja mig med nötter...

Jag har avsagt mig alla lämningar på Båtklubben då jag blir så upprörd allt för ofta och det hänger med mig länge så idag lämnade Mathias men kom tillbaka med barnet lika fort.
När personalen trots hänvisningar "uppifrån" gällande både ditt och datt beter sig okunnigt och inte kan möta barnet blir det liksom klart för oss och jag är glad att Mathias röt ifrån och tog med pyret hem.
Barnet var lycklig och jag kände mig lättad!!!

Sedan gick dagen och vi har lekt, kollat tv, målat naglarna, badat, gråtit och skrattat.
Mamman och de två finaste barnen.
Ända till pappan kom och hängde med oss. Jag fick gå och träna.
Vi åt och sedan träffade jag en vän.

Jag är trött men Hör och häpna, jag ligger i sängen!
Och bredvid mig snosar beben. Hans doft och små ryck, var svettiga hår.. Så gosigt.
Men nu gäller det att sova!

Har varit "fri" från medicin i två veckor nu. Med blandade känslor möter jag vardagen igen. Jag känner starkare och intensivare. Blir oftare less och irriterad. Känner mig oförstådd men samtidigt så är jag innerlig på ett annat sätt. Jag glädjer mig och känner lust, för allt mellan himmel och jord. Jag får tårar i ögonen och en klump i halsen när jag berörs vilket gör mig mänskligare men skörare.
Mindre robotlik.
SSRI preparat har sina fördelar men det är härligt att känna också... På gott och ont.

Jag fick sovmorgon till Storgoset lackade ur. Sedan for microtallriken i golvet, inte pga känslor utan pga en olyckshändelse.
Då gick jag upp.
Vi hann med lite trots att beben var oerhört missnöjd idag (om jag kunde skulle jag beordra fram tänderna nu nu nu).
Sedan kom moster och Freddan, hämtade en glad Storgullis för äventyr.
Lillen och jag åkte till sickla för att hänga med Järlas fresh:aste mami.
Pappan fick tid för återhämtning och matlagning, jisses va gott det var.

Nattis på er och ha en härlig måndag

Ursäkta mig för att jag numer låter som en repig E-Type-skiva där allt låter likadant men jag är fast i tröttheten.
Inte annat påverkar mig så mkt som avsaknaden av sömn, vila och återhämtning.
Jag vill lägga mig på en öde plats och bara varva ner. Slappna av i käken, i axlarna och kunna landa lite men nej.
När vi (jag och Mathias) pratar om ngn weekend drömmer jag om sömn.

Har haft en körig dag.
Gympa med storisen och sedan iväg till Helenelund och lunch hos min bästis.
Träning och sedan landa i soffan och med spända käkar och axlarna upp vid öronen.

Dags för ngra timmars sömn.
Imorgon tar vi nya tag.

Vaknade bredvid min bebe som lagts intill mig på morgonen. Kröp närmre Lillen och gosade in mig. Väcktes fem minuter senare av att det var färdigt med sovandet.
Ungen sover typ aldrig?!

Blev på dåligt humör på vägen till köket. Fy... Jag saknar mina happy pills. På riktigt så är det just nu jobbigt att känna allt så starkt.

Gick iväg till thai:en men blev besviken och axlarna gör mer ont än ngnsin. Tur att Anna fixade fram ett nr till en på Odenplan.
Åkte med familjen till Noodle mama men kände mig irriterad och avtrubbad. Trött...

Storisen skulle leka med en vän vid tre så vi skyndade tillbaka.
Stress, ge barnen mat, fixa inför simskolan, åka dit, beben är missnöjd. Åka tillbaka, beben gallskrek hela vägen hem, mata, natta, borsta tänderna, natta, städa undan....
Fan jag glömde att äta middag...

Tackar gudarna för att min syster var med trots att det stressar henne. Tack mitt hjärta för att du alltid finns här för oss.

När min storis var runt året kom en fysisk dip. Kroppen rasade ihop och jag kände mig som 100 år gammal.
Tydligen vanligt när kidsen är runt ett.
Nu har det hänt igen. Bebens övre tänder är på väg att kika ut och detta har resulterat i snart två veckors sömnlösa nätter.
Storisens situation har gjort att jag spänner mig och biter ihop käken på natten.
Slå ihop det och man får en tjej vars kropp (framför allt axlar) värker och känns strama. Kroppen är spänd och ingen stretch/rörlighets övning hjälper just nu.
Min enda vän är varmvattenspåsen och ev thai-massagen imorgon.

Känslan är vidrig och jag vill krypa ur min kropp. Jag drar och stretchar och försöker men det hjälper in.

Imorgon vilar jag de trötta och spända musklerna och drömmer mig bort till goda saker och gottefika!!!
12 dagar kvar tjejer. Är vi grymma ELLER?!

Orolig natt med lillen som gråtit och bökat omvartannat. Det är tänderna som spökar och skrutten har verkligen ont.
Hoppas det går bättre inatt.

Åkte för att göra fransarna. Blev dock inte av då de jag hade var inte tillräckligt starka.
Berodde på stress trodde hon.

Åkte sen till adidas outlet som har sample sale och gjorde lite kap. Mest till storbusen som behövde lite till gympan han går på.
Dessa blev dock mina, som jag längtat!!!

Körde ett ryggpass med inslag av ben och rörlighet. Skönt och härligt!

Lagade mat och myste innan det var dags att möta upp Tawar för att catch up. 2 timmar gick galet fort och käken värkte av alla skrattattacker.

Jag vill kanalisera och fokusera min energi. Har inte ork för spretighet.
Det räcker med dagarna som de är. Min familj, jag och barnen, syster, nära nära vänner, samtal med mami och papi. Ni vet, inget bara ge av sig själv till man stupar utan att få en smula tillbaka.

Jag ger mig själv tid och sätter mitt värde högt.
Låter ögonen och kropp stressa i tröttheten och hetsen att ha en liten bebis.
Låter hjärtat slå hårt och tårarna komma när vi kämpar för att storisen ska trivas och bli trygg.
Låter alla spänningar i kroppen ta ut sin rätt efter sömnlösa nätter, utmattande möten och samtal och hård träning.

Inga måsten utöver mat och vätska.
Jag är kvar. Andas och ser mig om.