Mina vänner,
Akuten på Sös är som en långsam död men betoning på låååååååång.
Händer ingenting men de halvdöda blir fler.

Jag är inte halvdöd men väldigt yr.
Fick komma tillbaka imorse. Syrran kom och hämtade mig och här har vi suttit sedan 08.

Ska man inte få hjälp snabbare på akuten än på Vc?
På Vc behöver en sällan vänta länge, men här?!

Lyssnar på Coldplay och kings of Leon för att trycka undan ljudet av andras kräkningar.
Jag borde äta ngt men det rimmar inte ihop med hulkningar...

Hoppas ni mår bra

Blev istället en kväll på akuten.
Fy...

Fick yrsel när jag var och tränade idag, så pass att jag avbröt passet och gick hem.
Försökte stoppa i mig näring för att sedan gå och hänga med härliga Anna. Yrseln vägrade ge sig och ngt senare började även illamående och huvudvärken krypa på.
När båda barnen sov ringde jag 1177 för lite tips och blev tillsagd att ta mig till akuten, omedelbums.

Min fina syster och hennes kille kom och passade de sovande skatterna så Mathias kunde hänga med mig.

Efter att ha träffat en sjuksyrra och fått berättat för mig att det är 17st (!!!?!?!?) före mig, alltså minst 8 timmars väntetid så åkte vi hem. Men med prover tagna så Att jag kan söka vård imorgon och ha ett underlag.

Puh... Min kropp mår inte som den ska. Thats for sure

Igår natt väcktes jag, inte av mina egna små kottar utan av ngn annans stora (fulla) kotte som står och gastar för full hals utanför vårt fönster.
Hen kom inte in.
Jag lyssnar, hör paniken och märker att mina barn väcks.
Ber människan att vara tyst, säger att jag ska hjälpa hen att komma in.
I hissen möts jag av personen som hen skulle sova hos. Som bor i vår port.

Dramatik, två klarvakna barn och jag som inte kunde somna om.

Haft en fin dag trots allt. Hållt oss hemma då storkotten haft feber.
Tvättat, jag och beben lämnade tillbaka böcker på bibblan, hade visning av pappas lya, åt gotte och nu vill jag krascha i säng.

Sov gott alla fjärilar därute

Livet föser en fram. Genom terräng, över berg och puttar ner en för stup ibland.
Det går fort när det beger sig och en har nästan aldrig en chans.
Men när man överlever floden så känner mig sig oövervinnerlig.
Som att man hade en chans och man tog den.

Man överlever nästan alltid. Ibland med djupa sår som aldrig tycks läka ut ordentligt. Ibland med små obetydliga små bett och skrubbsår som känns mest i vägen.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till mer än att allt tycks ha sin gång. Det goda och även det som svider. Ingen slipper. Ingen blir utan.
Allt lämnar sitt spår, det goda men även det som svider.

Mitt förra inlägg är ett ämne som diskuteras, gråts kring, bråkas om osv här hemma.
Vi är inte överens och som många andra beslut kan jag här inte tvinga mig på för då jag ser det som en kärlekshandling vill jag att det ska komma från hjärtat.

Nu till livet:

Min stora raring är förkyld och fick feber nu på kvällen. Men vilken kämpe han är som lekt och haft skoj ändå.

Den andra lillfisen är orolig, blir ju så med dessa miljöbyten.
Men nu ska jag sova. Smälta alla ord som sagts. Gå vidare och lämna drömmarna åt sidan för principer och farhågor.

Hej

Jag tillhör den gruppen/generationen som huvudlöst revolterade mot giftemål. I min värld skulle allt ske utanför ngra samhällspåtvingande normer. Fri tillgång till sex, relationer och samboliv utan giftemål och förlovningar, utomäktenskapliga barn och inga skilsmässor wihooo!

Jag pratade om att vara ett skilsmässobarn och DÄRFÖR var jag mot giftemål.
Japp, ungdomens ljuva dagar, revoltens år mot det jag knappt visste ngt om.

Jag tror lika mkt på giftemål som jag tror på långvariga relationer. Alltså nada. Man lever ett liv och man kämpar mest hela tiden. Man håller ihop så länge man vill.
Man gör det man gör oavsett ringar på fingret eller ej.

Min livsinvestering är mina barn. Där kastade jag in allt jag hade för att få den största gåvan på jorden.
Är inte det större än ngt annat så säg.
Folk nojjar över att gifta sig men skaffar barn kors och tvärs.
Jag menar inte att det ena rättfärdigar det andra men att bli förälder är VERKLIGEN ett livslångt projekt du väljer Att ha men ngn.
Giftemål kan lätt brytas genom ett par autografer på ett papper.

Jag anser att förlovningar och giftemål är en kärleksförklaring man väljer att dela med sina nära och kära.
Thats it. Det gör livet varken lättare eller svårare. Men man minns den där magiska dagen. Man lever på den. Kämpar för en fin relation.

Vi har badat i havet nästan hela sommaren och klarat oss från att bli förkylda. Meeeen här i Eksjö har stora pyret badat i svärisarnas pool och igår var han dundersjuk.
Snorig, mysig och allmänt sliten.
Inatt vaknade hen tre ggr och skrek rakt ut över diverse.
Hoppas vi kryar på oss för på måndag börjar förskolan.

Idag far vi hemåt till vårt.
Rutiner och träning väntar. Sedan en trip till dalom.

Ligger tätt intill min stora korv här i the masterbed @ anemonen.
Så gosigt att kunna stjäla kel av barnen när de sover. Då kan de liksom inte ta vägen ngnstans.
Annars har dagarna varit lugna. Igår var det kyligt och idag var det varmare igen.
Vi lunkar fram som ena andra turister bland byns caféer och sevärdigheter.
Jag känner mig som ngn annan när jag sätter mig på huk vid mitt barn och glädjs över en orkester som övar på torget.
Jag gillar mig själv och den jag är.

Imorgon skulle jag vilja träna, ut och springa. Blev bara lite stretch idag.

Aja, livet är här och nu.